25 slides. Snygg mall. Samma kloka ord som alla andras. Och ingen som faktiskt har läst dem.
Sedan Copilot blev bra på PowerPoint i somras har en ny sorts intern information vuxit fram: den som tar 30 sekunder att skapa och 30 minuter att läsa.
För den som tror att mer är bättre har det aldrig varit enklare att visa att man gjort sitt jobb. Och det är väldigt många.
I veckan lyssnade jag på ett avsnitt av HBR IdeaCast där Matt Abrahams från Stanford pratar med Wade Foster, vd för Zapier. Foster har en regel: den som skriver ska lägga mer möda än den som läser. AI har vänt på det. Nu är det läsaren som betalar.
Han citerade också sin medgrundare: du kan delegera arbetet, men inte ansvaret. Det märks första gången någon ställer en följdfråga om slide 17 och den som presenterar aldrig har läst den. Abrahams kallar det en förståelseklyfta.
Min spaning: den som för hand kokar ner 25 slides till 1–2 kommer att vinna sin interna match. Inte för att hen är snabbast, utan för att hen är den enda som har förstått innehållet.
Men så här kan vi inte hålla på. Utan gemensamma spelregler blir Death by PowerPoint vår nya vardag. Säg vilken roll AI haft, sätt ett tak för antalet slides i interna underlag och börja varje presentation med vad du vill att läsaren ska göra.
Hur ser det ut hos er, har slide-floden nått er inkorg än?